May Day at Waway

Whitney and Amanda competed as the only all -girl team in the sport class of the Adventure Race, "May Day at Waway" on Saturday. The best part is they were first place overall-- girling one all male team and six co-ed teams. This was Amanda's first adventure race and Whitney's second--together, they proved to be a strong team. The girls started with the kayaking leg, then went on to run, and finally bike. The entire race took them a little over 4 hours. Click here to view the whole photo album.

Flyga Ballong

I helgen fyllde jag 33 bast = om man far saga bast nar man ar 33?
Whitney overraskade mig med en tur i luft-ballong. Kul och ro-givande var det aven om det kanske inte gar att jamfora med att hoppa fallskarm eller likande "luft-aktivitet".

D-Day - operation och Rehab

4:e Mars var det dags for operation. Val vid sjukhuset varnade man mig for att det skulle gora ont efterat och jag fick "pain-killers" som racker i en manad framat. Sedan en liten cocktail intravenost och sa slummrade man till ....och vakanade upp med ett stort gips och kunde inte kanna nagot under midjan. Efter ett tag borjade laren komma tillbaka och 3 timmar senare blev jag utrullad pa en rullstol till en taxi.
Ett hal i hoften visar att de har snott lite benmarg darifran och lagt in i ankeln. Plockat ut lite losa delar som simmade omkring dar inne, karvade bort det taskiga benet och nu hoppas vi bara att det laker.
Det har gatt tva veckor och det mesta ser bra ut. Foten kanner sig battre for varje dag - speciellt pa helgen nar jag kan ligga och vila, med den i hog-lage hela dagen. Det drojer dock til April innan jag kan borja tynga pa den och an sa lange galler det att skutta omkring pa kryckor. Sa har ser den ut i alla fall

Sa har ser Mt.Macry ut

I forra posten blev det inget kort pa Mt. Marcy eftersom kameran inte var med. Har kommer ett kort jag har snott fran Natet

"Skid-alpinism" - Mt. Marcy

Presidents weekend (ytterligare en vecka dar man far en ledig mandag) and Whitney and I are heading to "best skiing in the east" - Lake Placid to get some last skiing before the surgery. Efter att ha kort VM-banorna upptackte jag att 1:a ar en grymmt underskattad vaxel i skating nar man inte ar sa valtranad. Mitt nya mal ar att kora en skid-tavling, och under stora delar av loppet anvanda mig av ettans vaxel (helst skulle jag vilja vara med i tat-gruppen da jag gor detta, men det kanske ar for mycket begart). Klart underskattat i alla fall! Vi testar sedan Whitney's nya randonee set-up pa Whrights peak, vilket faktiskt bjod pa mycket fin "trail-skidakning", men dagen efter var det dags for sasongens "stora" (jag satter stora inom parentes for sa djakla stort ar det inte) mal - Mt. Marcy. Fran parkeringen till toppen ar det 8.7Miles och typ 1200 hojdmeter - inte direkt brant, men djakligt langt - eller 17.4 miles fram och tillbaka vilket gor att nar dagen ar over har jag knatat mellan 27 och 28km i rando-utrustning. I bocker och pa natet kan man lasa att detta gors bast som en 2-dagars tur med overnattning vi Marcy-dam, och sedan tidigt uppstigning och topp-bestigning dag 2. Inte nog med att jag skippar att sova ute (det ar kallt ute, varmt pa hotellet) och kor det hela pa en dag - dessutom startar jag pa skont New York vis klockan 9.40 pa morgonen efter frukost buffe pa en av Lake Placids resturanger. Efter att ha lamnat av Whitney vid Marcy dam dar hon kor en midre lattare tur matar jag mot toppen och vi haller radio-kontakt via walki-talkies som vi har inhandlat for aventyr som detta. Det ar forvanandsvart lite folk pa stigen tills det att jag kommer till de sista 800 metrarna som ar over trad-gransen. Val dar sa ser jag en lang "orm" ringlande upp mot toppen. ca 10 pers pa vag upp och 15 pa vag ned. 95% ar utrustade som om de skulle bestiga nagonting i Anapurna - dvs full face mask, isyxor, steg-jarn, jackor med temperatur for att klara sydpolen. Sjalv har jag ett soft-shell samt en topp-luva som det star Solleftea skid-akademi pa. De flesta tittar pa mig som jag ar ett ufo och undrar vad jag gor dar, medan nagra gor tummen upp och ler stort men flertalet verkar inte tycka om att jag stor deras "bergs-bestigning" (det ar nagot med New-Ork typer - de tror att det ar val-tranade och maste ha en massa dyra grejjor for att de kan ta sig runt ett triathlon eller ga upp for en kulle). Hur som helst - pga av kameran lag kvar i Lagenheten i New York sa blir det inga foton (jag har snott det ovan fran natet) och det blaser fordjavlig pa toppen, sa jag tar och knapper pa mig hjalmen och skidar ned, skrammer livet ur nagra vandrar-karringar som tror att de ar pa sydpolen trots att jag aker 10 meter ifran dem, och 5h och 40 min efter det att jag startade ar jag tillbaka till bilen. Akningen pa Wrights peak ar egentigen mycket battre och nagot jag skulle rekommendera, medans Mt. Marcy egentigen mest ar lang, men som avslutning pa sasongen var det kalas! Tillbaka till civilizationen tog jag ett kort av min fot - sa ser det ut efter nastan 3 mil i rando-pjaxor. Nu vantar operation och rehab!

NJ Trail Series 5K - Team OW best losers

First of all - March 4th is D-Day - Olof is getting into surgery and according to the doctor it is about 50% chance of his foot getting better. Until then he has gotten an ok to do about a 5k run once a week. Freely elaborating on that Whitney and Olof entered the NJ Winter Trail series. - a 5k race! Gratned non of us had raced for almost 2 years in running the expectations where very low, and just take it for fun.... but for some reason as soon as the bib comes on all I can think about is how am I going to win! Where is the best place for a sprint etc. Also I am very easy to predict because the tactic is always the same... stay with the lead group as long as possible and if you are with them to the end... win the sprint. And as my friend Micke wrote on his blogg "jag ar bra pa att tavla", when I now can compare myself to citizen racers etc, I have to say "jag ar forbannat bra pa att tavla". The biggest problem was that both Whitney and Olof are extremely out of shape when it comes to running. In the biggest hill which was between 2-3k the runners lightly tripped away from us while Olof at least fell like a rock through the field (I was seriously considering walking several times and my position fell from 3-to7 in like 200 meters). The good news is that runners are not good at "kora over kronet" - something you are toast as a cross country skier if you do not do. So 300 meters after the summit I suddenly was 2:nd again on a small windy single track towards the finish with no major uphills left. Holding on for dear life I managed to keep the 3 seconds I had in lead over the last 1.5k and keeping second.

Whitney also does a great race and is actually close to stealing first, even though she is in a brutal fall on the downhill and scrapes her knees and tear her pants, but gets beaten with about 10 sec over a tiny woman half her size. Overall team OW is extremly happy with the performance and excited to be on the trails. Click on the pictures below that takes you to an album with pictures from the day.

Night skiing

The general understanding of cross country skiing by the american public is about 0 (yes that is a zero). Skiing at night is a concept that one should not even try to start explaining. But here where grooming is often a little so, so - especially compared to the sweet home country, explorer-skiing can be a great way to spend some evening/night hours. Few things is as fun as heading out into "new" land (at least where you haven't been before) as the sun goes down and every bone in your body tells you to turn. Team OW theory is that the brain is trying to trick you and wants you to go home and lay in bed and eat cookies because it is "safer" and biologically better. Instead you turn on your headlamp and see where the trail takes you. saturday had some great night explorer skiing along the ridge between Mohonk and Minnewaska, and we actually got some first tracks down a trail which always is a highlight.

As you can see either Whitney has gotten a lot faster or we set the shutter speed on the camera to a lot slower... but in any case - night skiing is frikking fun!