"Skid-alpinism" - Mt. Marcy

Presidents weekend (ytterligare en vecka dar man far en ledig mandag) and Whitney and I are heading to "best skiing in the east" - Lake Placid to get some last skiing before the surgery. Efter att ha kort VM-banorna upptackte jag att 1:a ar en grymmt underskattad vaxel i skating nar man inte ar sa valtranad. Mitt nya mal ar att kora en skid-tavling, och under stora delar av loppet anvanda mig av ettans vaxel (helst skulle jag vilja vara med i tat-gruppen da jag gor detta, men det kanske ar for mycket begart). Klart underskattat i alla fall! Vi testar sedan Whitney's nya randonee set-up pa Whrights peak, vilket faktiskt bjod pa mycket fin "trail-skidakning", men dagen efter var det dags for sasongens "stora" (jag satter stora inom parentes for sa djakla stort ar det inte) mal - Mt. Marcy. Fran parkeringen till toppen ar det 8.7Miles och typ 1200 hojdmeter - inte direkt brant, men djakligt langt - eller 17.4 miles fram och tillbaka vilket gor att nar dagen ar over har jag knatat mellan 27 och 28km i rando-utrustning. I bocker och pa natet kan man lasa att detta gors bast som en 2-dagars tur med overnattning vi Marcy-dam, och sedan tidigt uppstigning och topp-bestigning dag 2. Inte nog med att jag skippar att sova ute (det ar kallt ute, varmt pa hotellet) och kor det hela pa en dag - dessutom startar jag pa skont New York vis klockan 9.40 pa morgonen efter frukost buffe pa en av Lake Placids resturanger. Efter att ha lamnat av Whitney vid Marcy dam dar hon kor en midre lattare tur matar jag mot toppen och vi haller radio-kontakt via walki-talkies som vi har inhandlat for aventyr som detta. Det ar forvanandsvart lite folk pa stigen tills det att jag kommer till de sista 800 metrarna som ar over trad-gransen. Val dar sa ser jag en lang "orm" ringlande upp mot toppen. ca 10 pers pa vag upp och 15 pa vag ned. 95% ar utrustade som om de skulle bestiga nagonting i Anapurna - dvs full face mask, isyxor, steg-jarn, jackor med temperatur for att klara sydpolen. Sjalv har jag ett soft-shell samt en topp-luva som det star Solleftea skid-akademi pa. De flesta tittar pa mig som jag ar ett ufo och undrar vad jag gor dar, medan nagra gor tummen upp och ler stort men flertalet verkar inte tycka om att jag stor deras "bergs-bestigning" (det ar nagot med New-Ork typer - de tror att det ar val-tranade och maste ha en massa dyra grejjor for att de kan ta sig runt ett triathlon eller ga upp for en kulle). Hur som helst - pga av kameran lag kvar i Lagenheten i New York sa blir det inga foton (jag har snott det ovan fran natet) och det blaser fordjavlig pa toppen, sa jag tar och knapper pa mig hjalmen och skidar ned, skrammer livet ur nagra vandrar-karringar som tror att de ar pa sydpolen trots att jag aker 10 meter ifran dem, och 5h och 40 min efter det att jag startade ar jag tillbaka till bilen. Akningen pa Wrights peak ar egentigen mycket battre och nagot jag skulle rekommendera, medans Mt. Marcy egentigen mest ar lang, men som avslutning pa sasongen var det kalas! Tillbaka till civilizationen tog jag ett kort av min fot - sa ser det ut efter nastan 3 mil i rando-pjaxor. Nu vantar operation och rehab!